Call US - 214 - 2547 - 142

Tap To Call
Hem » Musiken » Mötet med Yngwie i New York

Mötet med Yngwie i New York

När jag växte upp så gjorde jag det med rock, hårdrock för att vara mer exakt. Några av mina största idoler var Def Leppard, Kiss, Metallica och så Yngwie Malmsteen. Det var tur att jag hade mitt rum på bottenvåningen för annars skulle jag nog ha gjort mina föräldrar ännu galnare när jag låste in mig och drog på Yngwie Malmsteens “Rising force” på högsta volym. Det var hårt, det var tufft, det var vackert och jag älskade det!

Allt eftersom tappade jag mer och mer smaken för den hårda typen av musik och fastnade mer för den typen jag dansade till på helgerna. Även om det var den musiken som dominerade mitt yngre vuxna liv så fanns ändå hårdrocken där bak någonstans och lurade. När jag sedan flyttade till New York så fann jag så småningom en massa härliga rockklubbar så jag återvände till stor del till hårdrocken.

Ensam och utan bostad

Jag hade bott i New York under några månader och gått på konstskola. Lägenheten delade jag med en vän, eller så kallad vän ska jag nog säga. Just denna dag när allt det magiska skedde så hade hon bestämt sig för att kasta ut mig och jag hade ingen lösning alls. Jag var bostadslös i New York.

Min före detta rumskamrat hade träffat en kille som inte tyckte om att hon delade lägenhet så han sa åt henne att kasta ut mig. Och hon var så vek för honom, han kontrollerade henne totalt, så hon såg inte det galna i att kasta ut mig på gatan.

Så, jag hade blivit utkastad och fått med mig bara två väskor. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen så jag satte mig i solen i närheten av Irving Plaza. Någon lösning kunde jag verkligen inte komma men jag väntade på svar från en annan vän som jobbade och skulle höra av sig efter jobbet. Därför fördrev jag bara tiden med en islatte från Starbucks och så spelade jag på mobilen. Det fanns några spel jag alltid spelade hemma i Sverige så det blev lätt så att när jag hade hemlängtan eller kände mig ensam och nere så spelade jag dessa spel. Några exempel på dem är kwiss och pokerstars casino.

Det var just de spelen jag fördrev tiden med när det otrolig inträffade. Jag hade ju sett att det var många människor i rörelse och förstod att något var på gång. Däremot tänkte jag nog aldrig så mycket på vad som skulle hända, jag hade nog med mitt.

New York
New York

Bästa dagen i mitt liv

Fortfarande idag vet jag inte riktigt hur det hände men plötsligt fann jag en väldigt lång och långhårig svensk och frågade hur jag mådde. På något vis kändes han bekant och tänkte att det kanske var någon jag kände. När jag ställde mig upp för att hälsa så insåg jag att det var Yngwie Malmsteen som stod mitt framför mig. Förstår ni!

Plötsligt blev jag knäsvag och visste inte hur jag skulle få fram orden, han pratade vänligt men jag vet inte ens om jag hörde vad han sa. Men vad jag kunde urskilja var att han frågade om jag ville hänga med och kolla hans show på Irving Plaza och att vi då måste skynda oss för han var redan sen.

När ett sprängfyllt Irving Plaza fylls av ett öronbedövande jubel under introt till ”Rising force” så visste jag knappt vart jag skulle ta vägen. Jag satt på första parkett och rök fyllde scenen samtidigt som jag kunde urskilja min vän där uppe på scenen. Ja, för det kändes verkligen på riktigt som om han var min vän. I nästa stund tändes varenda lampa riktad mot scen för att tala om att kungen har anlänt. När Yngwie gjorde sin entré gjorde han det med precis den stjärnstatus som anstår den gitarrdiva.

Fantastisk upplevelse

Redan från första ton körs plattan i mattan, han sparar inte på krutet, varken sitt eget eller showens. Yngwie svingar som alltid gitarren runt halsen, kastar upp den i luften, spelar med sina tänder och bränner av alla gitarristposer som överhuvudtaget har uppfunnits. Oavsett om man gillar gitarrvirtuoser eller föredrar annat så lät Yngwie ingen sitta och halvsova, han kan verkligen konsten att hantera en publik och är konstant hundra procent närvarande på scen.

Även om de instrumentala uppvisningarna var fenomenala så var det när han bjöd på gamla klassiker som ”I am a viking”, ”Heaven tonight” och ”Dreaming” som jag blev totalt exalterad. Efter ”I see the light tonight” fullkomligt slaktar han en gitarr genom att dänga den mot högtalarna och i golvet tills bara kaffeved återstår. Bitarna slängs sedan ut i publiken till saliga fans.

Efter den upplevelsen kan jag säga att Yngwie är en mästare och att det förmodligen är varje gitarrs dröm att få bli hanterad av honom.

Hans publikkontakt var fantastisk och det var en ren njutning att få bevittna en show. Att sedan fått göra det på första rad och inbjuden av honom själv, ja det gör det till en av mina favorithändelser någonsin.

Gitarr
Gitarr